söndag 25 december 2016

Lagom är bäst


Juldagen är nu slut och eftersom det aldrig blev någon överflödig matfrossajulparty igår så hade vi ingen julmat kvar hemma och det blev indisk hämtmat och promenad i vintersoliga Hammarbyhöjden istället. Det var en icke-julig julafton på flera sätt, inte minst vad det gällde mängden av paket. Nästa år blir det kanske mer, eftersom Arvid kommer att vara nästan två år då och vi måste fira jul på "riktigt" igen, du vet, riktig barnjul med all dess magi, men i år slapp vi detta. Trots detta så fick vi njuta av det viktigaste: rödvin, choklad, god mat och Karl-Bertil Jonsson, och jag slapp förra årets horror - en rödvins- och ostlös gravid-julafton... 

Missförstå mig inte, jag älskar julstämning och framför allt julmat, men all överkonsumtion i juletider känns lite sisådär. Att inte ge klappar alls, eller bara "bra" klappar (något man kan äta eller bruka, ett löfte elle gärning, upplevelser, något som man verkligen behöver, saker av riktigt bra kvalitet som håller helst hela livet, second hand/vintage/miljövänliga klappar, pengar till välgörenhet etc) känns ju såklart bäst. Det värsta jag vet är att få något jag inte vill ha. Jag skulle aldrig kunna leva enligt 100 prylar-principen, men rensar gärna skåp och lådor. Tänker numera ett par gånger om jag verkligen behöver saker innan jag köper. Det är så skönt att veta vart alla grejer finns när man behöver dom... passar så bra min analistiska natur. Less is less säger jag!

Arvid fick bara en present, en bok, men utöver det hade farmor hittat pappas gamla Brio-leksaker på vinden, så dom fick han ärva. De blev riktiga hit! Jag fick också en present, en shoppingpåse att ha med sig i mataffären så man slipper köpa plastpåsar. Precis vad jag jag behövde för att inte alltid ta plastpåse (en urdålig vana jag har) så det blev riktigt bra. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar