Glad påsk?

De här små vita fluffiga hittade jag igår på Finn Malmgrens väg i Hammarbyhöjden. Förvirrande och sorgligt. 

Jag minns hur magiskt det var med allt snö på julafton när jag var barn och i mina minnen finns inga svarta jular. Hoppas det här inte är det nya normala. Hoppas Arvid kommer att få uppleva samma magin som jag. 

Lagom är bäst

Juldagen är nu slut och eftersom det aldrig blev någon överflödig matfrossajulparty igår så hade vi ingen julmat kvar hemma och det blev indisk hämtmat och promenad i vintersoliga Hammarbyhöjden istället. Det var en icke-julig julafton på flera sätt, inte minst vad det gällde mängden av paket. Nästa år blir det kanske mer, eftersom Arvid kommer att vara nästan två år då och vi måste fira jul på "riktigt" igen, du vet, riktig barnjul med all dess magi, men i år slapp vi detta. Trots detta så fick vi njuta av det viktigaste: rödvin, choklad, god mat och Karl-Bertil Jonsson, och jag slapp förra årets horror - en rödvins- och ostlös gravid-julafton... 

Missförstå mig inte, jag älskar julstämning och framför allt julmat, men all överkonsumtion i juletider känns lite sisådär. Att inte ge klappar alls, eller bara "bra" klappar (något man kan äta eller bruka, ett löfte elle gärning, upplevelser, något som man verkligen behöver, saker av riktigt bra kvalitet som håller helst hela livet, second hand/vintage/miljövänliga klappar, pengar till välgörenhet etc) känns ju såklart bäst. Det värsta jag vet är att få något jag inte vill ha. Jag skulle aldrig kunna leva enligt 100 prylar-principen, men rensar gärna skåp och lådor. Tänker numera ett par gånger om jag verkligen behöver saker innan jag köper. Det är så skönt att veta vart alla grejer finns när man behöver dom... passar så bra min analistiska natur. Less is less säger jag!

Arvid fick bara en present, en bok, men utöver det hade farmor hittat pappas gamla Brio-leksaker på vinden, så dom fick han ärva. De blev riktiga hit! Jag fick också en present, en shoppingpåse att ha med sig i mataffären så man slipper köpa plastpåsar. Precis vad jag jag behövde för att inte alltid ta plastpåse (en urdålig vana jag har) så det blev riktigt bra. 

Tankar om bajs och sånt. Dags för potträning!

Hälsningar från pottan! Vi har hållit på med EC (elimination communication) sedan Arvid var två månader. Framgången varierade, men vi har troligen sparat en och en annan blöja på vägen. Och man blir helt oproportionerligt LYCKLIG när bajset hamnar i toaletten/handfatet/badkaret första gången istället för i blöjan, och det tjuter av glädjefanfarer i det stolta mammabröstet. Win win win skulle jag säga; vi slipper byta bajsblöja, han slipper ligga i den och miljön slipper onödiga blöjskräpet. Alla blir glada och världen räddas. Ungefär så.

Min önskan är att han kan bli torr innan två års ålder, men jag vet att det handlar om mognaden. Jag har ändå en tro på att genom att vi visar att bajset ska hamna i toan/pottan så bäddar man inför lyckad potträning. 

Nu är pottan införskaffad och testad med stor nöje. Jag kollade runt lite och valet föll på en ofärgad BecoPotty som är gjort av 100% komposterbart material så du kan gräva ner pottan i trädgården och plantera blommor i den tillsammans med barnet när potträningen är avslutad. Vilken fantastisk rolig tanke! Det ser jag fram emot! 

Pottan känns stabil och gedigen och känns nästan som plast. Den har bra sittkomfort och trevligt utseende. Jag hade även tänkt att vi skulle kunna köpa en begagnad BabyBjörn eller annan plastpotta, men kom snabbt på att jag vill varken ha en begagnad potta (känns nästan som att köpa en begagnad tandborste) eller ha mer plast i mitt hem. Jag ville även stödja BecoPotty så det blev en sådan. Och så nöjda vi är! Priset var helt överkomligt, 179 kr betalade vi. Det enda jag saknar är något slags mjukt material, tex naturgummi då pottan låter väldigt mycket när man ställer det på badrumsgolvet. 

Det skumma är dock att jag hittar knappt någon hemsida på nätet, och pottorna verkar vara slut överallt. Hittade till slut ett litet ställe där dom sålde den färgen jag ville ha (dvs ofärgad) så jag hoppas att dom inte håller på att lägga ner produktionen. Skumt. 

Läs mer här om EC och babypottning.

Om oss

Jag har inte ätit djur sedan jag var 14 år. Då handlade det mest om djurrättsaktivism och snygga äldre djurrättsaktivistkillar, men inte så mycket mer än så.
Numera vet jag att det även handlande om tonårsrevolt och eget identitetssökande samt önskan av att tillhöra en grupp när man samtidigt på något sätt försökte sticka ut ur mängden. Jag lyckades nog med det, dom flesta i skolan tyckte att vi var mer eller mindre skumma freaks. Men samtidigt föddes någon grundläggande del av mig, ett litet tankefrön som såddes, strävan efter ett mer naturnära och hållbart liv, trots att jag inte kunde formulera den tanken i mina unga år, utan inser det så här 20 år senare.

Jag äter fortfarande inte kött, men orsakerna har ändrats under åren. Numera är det ett främst ekologiskt val, dock väger modern djurhållning tungt när jag tänker på orsakerna till min diet. Jag kan inte titta på filmer om djurindustrin, då vill jag bara kräkas och mår dåligt hela dagen. Under mina år i Sverige har jag börjat äta mer och mer ekologisk mat och har försökt vara hyfsat miljövänlig.

När jag fick barn i mars 2016 fick detta dock helt nya dimensioner. Jag har börjat läsa artiklar och böcker om kemikalier och giftiga ämnen, börjat tänka på mina egna konsumtionsvanor på ett helt nytt sätt. Tänka mer kritiskt. Nu handlar det inte bara om mig själv längre, utan även min lilla son och hans hälsa och framtid. Lyckligtvis har jag även träffat en man som är på samma spår, kanske inte lika frälst som jag, men miljövän samt vegetarian (sedan 14 års ålder!) och vettig vad det gäller konsumtion. Hallelujah för det.

Denna blogg startar jag nu delvis för att jag har ett behov av att möta likasinnade och delvis för att jag vill lära mig nytt och dela med mig av min resa till ett mer hållbart liv ur ett barnfamiljperspektiv. Jag är ingen miljöexpert (än!) och gör säkert en massa dumma misstag (plastpanik! fel referenser! naiv tilltro till populister!) men förlåt mig detta och se mig som en lärling. Jag vill kunna bättre och detta är mitt sätt att göra det. Jag ser fram emot allt som komma skall.